Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gullöfallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GULLÖ-FALLEN
Dessa äro de öfversta. Forsen delar sig här för ett ögonblick i tvenne grenar, hvilka på ömse
sidor om den vilda Gullön hasta att åter förena sina skummande och dånande böljor.
Det fanns här på ena stranden ända till år 1755 ett af naturen sällsamt formadt klippstycke, hvilket med sin spets hängde långt ut öfver vattenfallet. Det kallades "Skräddare-klinten."
Hvarför just Skräddare-klinten?
Historien derom är följande. Det var en gång en skräddare, som många äro väl det. Denne
skräddare hade i vredesmode slått ihjel en annan skräddare, hvilken beskyllt honom för att skrifva silkesvadd och begagna bomullsvadd. Detta kom inför domaren, och denne dömde skräddaren till döden. Detta var hårdt, men rättvist.
Nu tilldrog sig likväl detta i den berömde kung Orres tid, då det stundom hände att man kunde få försona sitt straff med allahanda konster, såsom att dikta ett vackert poem, att dansa på lina eller tugga sönder ett dricksglas, och skräddaren erbjöd sig att ute på yttersta spetsen af den nämnda klippan sy färdig en hel frack med sidenfoder och vaddering i bröstet, om han finge behålla lifvet. Domaren behöfde händelsevis en modern frack med något bredare skört, än den som hängde i hans klädskåp, och biföll skräddarens ansökning.
Skräddaren begaf sig ut på klippan, försedd med pressjern och allt tillbehör, och fattade en god position med benen i kors under sig. Arbetet gick friskt undan och fracken var lyckligt och väl färdig, förrän någon menniska skulle trott. Alla prisade mästarens konst. Men i det samma han tog sitt sista styng och dervid i glädjen kom att vippa litet till med armen, förlorade han balansen, svindlade vid att se forsen inunder sina fötter, och halkade i — för att aldrig mera sy någon frack!
Klippstycket sjelf störtade, som sagdt är, 1755 efter honom i djupet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:46:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sturztro/0071.html
