Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grannar “korpar" emedan de buro svarta rockar och svart hatt.
Kumla-bönderna “stutar“ för deras bruna rockar. Ekebyfolket kallas “tofshöns“,
sannolikt med anledning av att de buro tofsprydda luvor. Mellösaborna
ha varit begåvade med tvänne öknamn, “pannkakor11 och “klubbor11, varav
dock intetdera synes syfta på dräkten. Benämningen pannkakor har
sannolikt uppkommit på grund av den inom socknen belägna stora
kärr-slätten.
Stora Mellösa synes varit den socken, som längst bibehållit sin
sockendräkt. De gamla tala där ännu om vilken glad syn kyrkbacken om
söndagarna erbjöd med den högtidsklädda ungdomen; flickorna i sina granna
mössor och vita budingar (= överdelar) och gossarna i sina blåa
långrockar, vita linnebyxor, röda och vita strumpeband samt gröna
skinn-kasketter.
Angående befolkningens kynne och utseende skriver Dybeck: “Såväl
karlar som kvinnor utmärka sig framför närkesborna i allmänhet genom
en stark och fast kroppsbyggnad, ljuslätt hy och ljust hår samt blåa
ögon. Deras sinnelag är även lätt och glatt, men de veta ock taga till
sig allvaret der så behöves och älska gamla sedvanor."
Mellösaböndernas helgdagsdräkt, sådan vi känna den från 1800-talets
förra hälft (pi. XXIX), bestod av en lång livrock av blå vadmal eller blått
kläde med uppslag och mörka knappar. Västen var av rutigt halvylle i
rött, grönt och något gult med gula metallknappar; foder och ryggstycke
av lärft, skjorta med nedvikt krage. Såsom benkläder kortbyxor av blå
vadmal eller blått kläde, av skinn med laskad ornering eller linnebyxor
av grövre eller finare slag. Såväl blå som vita ullstrumpor ha brukats,
strumpebanden voro röda och vita. Sannolikt ha även skospännen
allmänt brukats; dessa synas i Närke kommit i bruk vid 1700-talets mitt.
1 ett sockenprotokoll från Sköllersta år 1741 anföres, att “vi för oss finna
anständigast at igenbinda them (skorna) med remmar; men om någon
är så ostadig, at han icke wil blifwa vid thetta gamla Swenska maneret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
