Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Abborrar på noten - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
— Varför skulle min lycka sitta i en gammal
spegel? frågade Maria stolt.
Det visste inte Kajsa som var en obildad häxa.
Men att det var så, det hade hon hört av de gamla,
och det hade hon sannat många gånger. Hon stod
i och stridde med Maria, till dess hon fick henne
i gråt, vilket dock inte betydde, att hon rubbat
hennes tro på Daniel. Sen tröstade hon henne med
att Daniel kanske fick lov att komma tillbaka
eftersom hon tagit knappen av honom. Och då fick hon
Maria att skratta, ty han måste ju komma tillbaka
dit, där han hade kvinna och barn, men inte för en
knapps skull.
Ännu på fredagskvällen vidhöll Maria frankt att
Daniel skulle komma tids nog på lördagsmorgonen
för att ta ut lysning. Men då var det allom
uppenbart att han icke längre var i landet och att han
rest till Amerika. Två jämnåriga pojkar voro
försvunna med honom. Magnus från Läppamåla
Rävagård och nämndemannens Edvin i Korpagården,
samma by.
En dag på senhösten kom Maria vandrande upp
till herregården. Baron Ramsay stod i sitt kontor
och såg henne komma uppför allén. Hon haltade,
hon gick tungt. Han tänkte på planket, han tänkte
på sin förlupne dräng och han smålog sin faders
milda, ironiska leende, vilket folket fruktade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
