Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Abborrar på noten - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
mot henne på stämman även om något underjordiskt
mummel förekom.
Endast en person uppreste sig häftigt mot att
Maria skulle sitta på Äskefällan, men hon hade
icke rösträtt.
— Är du från vetet, flicka, som sätter dig på
Äskefällan! Det ser en ju att det är något här på
backen som lojingen vill åt, sade Kajsa.
Men Maria var så överväldigad av att hon skulle
få denna plats att hon inte alls hörde på Kajsa.
Hon tyckte att prosten hade rätt i det han sa, när
han underrättade henne om att hon fått platsen:
"Det är en stor sak för dig min flicka, att ha fått
detta förtroende efter vad som förevarit." Och hon
var fast besluten att skolrådet inte skulle behöva
ångra denna godhet. Hon blev så rädd om sitt
rykte att hon aldrig vågade vara med ungdomen i
I.äppamåla eller Sunnanåkra, och den lät henne
också snart vara i fred.
Den dagen då baronen installerade Maria i den
nya skolan uppe på backen, var han nöjd med sig
själv. Han kände att hans handlingssätt var en
Mustcamp värdigt. Han hade skaffat en
skad-skjuten människa ett levnadskall och socknen en
av betygen att döma förstklassig lärarkraft.
Därpå släppte han av henne på några år.
Maria gav honom heller ingen anledning att
sysselsätta sig med henne. Askan slog inte ner i
skolan, några klagomål över henne hördes aldrig,
men några häpnadsväckande resultat av hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
