Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Abborrar på noten - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
kvällarna som i en fästning, som en fånge i ett torn.
Hennes ensamhet blev också större därigenom att
hon mycket riktigt kom i onåd hos hustrurna som
för hennes skull så orättvist fått en uppsträckning
av baronen. Alltmera sällan hände nu att hon fick
en brödkaka eller en bit smör genom barnen. Och
det var kännbart i dessa ransoneringstider, ty
Lennart växte och behövde mycket mat.
Det finns ett de släktlösas ätteled.
Maria, själv hemlös, fick denna alldeles fristående
pojke till sig som en gåva. Han var fem år gammal
vid det ögonblick då hans hem föll sönder, Maria
hörde talas därom men var då själv utan initiativ.
Men prostinnan hade gåvan att snabbt se vilka
kombinationer som kunde göras. Hon ställde om
att de två funno varann. Hon ordnade så att
socknen inackorderade pojken för en billig penning hos
lärarinnan. Så voro de båda hjälpta och socknen med.
Vid den tid då skolan fick lås och luckor, var
Lennart tio år. Han var ännu litet knuten i växten,
men kraftig och bred i ryggen. Han var ttygg och
trohjärtad, flitig, händig och stark, med det
naturligaste handlag med fattigdomen och mödan som
tänkas kunde. Inför försakelse och mager kost var
han lika fattad som inför andras överflöd. Han
tiggde aldrig mor om smörgås när
hemmansägar-barnen kommo så välförsedda. Smusslade Maria sin
egen ranson i hans väska, när han gick till
storskolan, då kom den orörd tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
