Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Abborrar på noten - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Det visade sig att Maria lärt Charles att stava
och baronen kände en tyngd falla från sitt
fadershjärta. Väl hade han sökt trösta sig över pojkens
omöjlighet på samma sätt som prosten Springer
tröstade sig över dåliga år: med tanken att klena
skördar ge jorden vila. I så fall borde den
Must-campska begåvningen bära hundrade kornet i hans
sonsöner. Men det var ändå en befriande känsla
att veta att Charles var mottaglig för kunskap,
rätt meddelad. I sin glädje och tacksamhet erbjöd
han Maria sitt bistånd till att så öka sina meriter
att hon kunde ta an en mindre folkskola. Sen skulle
han med eller mot prostens vilja genomdriva det
vilande förslaget att Åskefälla skola utbyggdes, och
att Maria finge ämbetet.
Så skedde också. Maria fick tjänstledighet och
kom till Skara seminarium. Hennes tid där var
den bästa hon hittills haft i livet. Liksom
norrländska ängar blomma ovanpå den olösta tjälen, så
blommade kamratskapets och arbetets glädje på
ytan av hennes väsen. När hon kom hem,
överraskades baronen av att finna att hon fått ett visst
intresse för och kunskap i samhällsfrågor och tänkte
genast: hon ska in i nämnder och styrelser. Han
hade nämligen icke kunnat glömma hur lojt mor
Märta i Läppamåla svarat honom: skolan, den är
kärarnas sak. Ända sen det ordet föll hade han
tänkt att kvinnorna icke längre borde tillåtas att
ha det så bekvämt, De måste dras in till medansvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
