Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skörd - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
annars hade kanske någon mer än Ka hört att hon
plötsligt började tala till James.
— Kära människa, bad hon, ge henne den fort!
Hon bad å hans hustrus vägnar om nådestöten,
bad den yttersta av böner, som så anspråkslös den
kan tyckas, dock sällan beviljas.
Denna bön undslapp henne, då mannen beredde
sig att mörda sin hustru för att få fara till New
York.
Han har med vänlighet och falska förespeglingar
lockat hustrun med sig på en ensam ort. Åskådaren
anar redan vad som ska ske och bävar, medan
hustrun ännu är bara rörd och glad över hans
plötsliga vänlighet. Men han blir allt mörkare och bär
sig allt underligare åt, och hans skugga lägger sig
över hennes tillitsfulla leende och kväver det. Hon
får klart för sig att något underligt förestår, hon
vet blott icke vad. Hon tystnar, hon stelnar i den
isiga atmosfären. Ur hennes undran stiger en
dunkel oro, ur den åter misstro, som hon söker slå
ifrån sig med ett sista ömkligt försök att le.
Misstron växer, klarnar upp till visshet att hennes liv
är hotat. Sen blir alltsammans bara skräck, fasa,
besinningslös flykt.
Överallt, om i New York eller Läppamåla, ge
åskådarna den filmherre rätt som utmätte trehundra
meter för dödsångesten. Jojo, nu är hon livrädd,
tänka de intresserat.
Endast Maria vet att det icke är så. Hustrun
ryggar ur mannens närhet, men hon är ur stånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
