Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skörd - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
in, men blev inte länge sittande. Lidande hjärtan
var ett ursentimentalt stycke, falsk
biografromantik, osant och förbannat lögnaktigt. Lilla Pearl
White var ju söt, fast han sett henne i bättre roller.
Men just hennes älsklighet gjorde stycket än mera
omöjligt. Det fanns inte en karl skapt som skulle
vilja göra den lilla förtroendefulla, ljushåriga
kvinnan något ont. Han reste sig och smög sig ut ur
tältet. Det vore säkert roligare att prata lite med
Maria och se hur hon hade det, innan det blev
skumt. Han fick väl ge sig till Läppamåla en annan
dag och titta på Edvins systrar.
När han gått en kvarts väg, såg han skolan ligga
uppkastad på en kulle ovanför landsvägen, ensam
och synlig.
"Vad hon ska vara rädd här, som är en sån
hare", tänkte han.
Då han klättrat uppför stigen som leder fram till
skolan, såg han att huset hade fönsterluckor med
kraftiga slåar och dörr med krampor och grova
lås. Men ytterdörren stod helt sorglöst på glänt.
— Hon borde verkligen låsa om sig, muttrade
han. Det retade honom att hon var så oförsiktig.
Det är oförsvarligt av henne, menade den som
ämnats att försvara henne genom livet.
Han sköt upp dörren och steg in i skolförstugan,
prövade knappen till elektriska lampan utanför och
tände. Det var honom en verklig lisa att hon hade
elektriskt ljus. Han trodde att han annars skulle
känt ett visst ansvar för hennes ensamma tillvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
