Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skörd - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
till och med hädade, ty det var hädelse att läsa
bibeln på det här viset.
Hon höll honom kvar, när han reste, hon tvang
honom att leva här i detta skolhus under allahanda
skepnader, som ormen vilken stack den
skyddssökande i handen, som björnen som rev den flyende,
som Baal eller vad nu avguden hette, kanske var
det Moloch.
— Det är unfair, mumlade han för sig själv.
Oklart kände han, men därför inte mindre djupt,
att en orätt var begången mot honom. Han var
inte det odjur hon gjort honom till. Han var ju
så som han kom ihåg sig bara en dum pojke som
när han nyktrat till från sin sinnliga betagenhet,
hellre hört på Magnus och Edvins förespeglingar
än på Marias tjat om Skördatorpet som han alltid
avskytt. Att han reste så där i hemlighet var ju
också bara hygglighet mot henne, för att hon i sitt
tillstånd skulle besparas ett uppträde som inte kunde
tjäna någonting till.
Inte en minut hade han drömt om en så långvarig
och förfärlig verkan av sin handling. Den verkan
han nu skymtade var orimlig och lade på honom
ett ansvar som han med hela sitt innersta väsen
värjde sig emot. Herregud, om han också rest, så
hade han ju lämnat henne sin innestående lön, och
himmel och jord behövde väl inte mörkna för det.
Som om han skulle ha en skugga som förmörkade
hela jorden.
Här låg hans fullkomliga makt öppen för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
