Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skörd - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
icke människor så nära, alla själar voro vända mot
den döda metallen.
Då han hörde hundskall i fjärran och därav
förstod att Maria var i annalkande, kände han att han
icke kunde träffa henne. Han lämnade den
uppslagna bibeln kvar på bordet och störtade bort utan
att släcka lampan han tänt. Av fruktan att möta
henne, gick han icke neråt vägen utan sprang åt
andra hållet och fick sådan fart av den skarpa
sluttningen att han höll på att ramla i Marias brunn.
När han sansat sig en smula och orienterat sig,
fann han att han stod vid randen av Barnabrunnen,
där mor badat honom för skorv när han var liten
och lagt ner av sina fattiga silverslantar som
betalning. Han mindes att han blivit bra, trots det att
han nästa dag i hemlighet fiskade upp offret och
mer till ur källan. "Tänk om jag nu ramlat i och
drunknat, det hade allt sett ut som ett Guds finger",
tänkte han. Och här hade nu Maria sin vattenstad.
Sämre brunn kunde man ha, ty den frös aldrig,
torkade aldrig ut och kunde icke tömmas med spann.
Man sade att den stod i förbindelse med
underjordiska sjöar och att jordalven bott där förr och
botat barn mot en viss avgift. Men nog hade hon
bra långt och uppför att bära vatten.
Han visste att nu kom man inte längre åt det här
hållet, ty sedan var det bara mader ner till
Gädd-sjön. Men han vågade sig inte heller upp mot skolan,
förrän hunden där uppe tystnat. När han hörde hur
Maria ropade in hunden, tänkte han: "skönt, då blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
