Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iii
såg ut. Granskogen ligger här utbredd som en väldig
mörk fäll vid Åskefällans fot, ända ner genom dalen,
ända upp mot Stensåsen. Den liknar en rya med
det vackra mönster som blir, då man uppifrån ser
granarnas ljusa årsskott och de guldgröna tussarna
av björk, insatta av den skicklige vävarens hand.
Som ryans spegel ligger den brunvioletta
Tångamossen i dalens botten. Denna mosse kallas också
Fånga mosse, ty tvärsöver den är dragen en väg
av sten, en lidandets väg, byggd av fångar, enligt
sägnen. Men sådana människornas mörka streck i
den sköna tavlan, skönjas icke uppifrån.
Stensåsens krön avtecknar sig mot himlen, i
resningen likt ett altare. Därifrån steg även denna
timme den eviga röken från brännoffret. Den
härrörde visserligen från en sulfitfabrik, och det visste
Maria. Men denna rök hade i tjugufem år varit
röken från brännaltaret som steg mot himlen
förgäves.
Lennart begrundade Marias ord: "Tänk att det
trodde jag inte." Varför inte det? Mor måtte
misstro Skörd på något vis, ha hört något ofördelaktigt
om honom. Han hade sett andra människor göra
miner, här var visst något skvaller ute och gick.
— Varför trodde inte mor att Skörd var glad
vid barn?
Frågan låg en stund och flöt i luften. Därpå sade
Maria:
— Jag hade ett barn som dog för mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
