Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
satte sig sen på det omvälvda bykekaret. Källans
svarta öga speglade helt svagt stjärnornas ljus.
Långsamt bubblade upp en tanke, en fråga, en
möjlighet:
Är det mitt lidande som så har förvandlat honom ?
En orimlig tanke, men hon kunde icke bli kvitt
den.
En orimlig tanke, men mänskligheten kan icke bli
kvitt den.
Varifrån kommer föreställningen om det
ställföreträdande lidandet? Varför torkar icke
förnuftets sol ut den, varför icke visdomens vindar?
Hon försänkte sig i denna tanke, och hela hennes
värld förvandlades därvid.
Av min bittra pina skördar nu en annan moder
frukten. Vad jag har lidit kommer igen som
välsignelse: "Det känns som om jag fått en far."
Ett ögonblick knotade hennes lemmar. Armarna
sade: kunde inte vi behöva någon som bure de
tunga spannarna åt oss uppför backen? Fötterna:
varför skola vi alltid, alltid gå ensamma på vägen?
Men hennes hjärta skänkte efter allt som
räkne-mässigt kunde lia tillkommit henne. När livet bryter
genom en hämning och återställer sin egen rätta
gång, vem vågar leda dess väg över sina egna
marker? Vem vågar ge föreskrifter om hur ett brott
skall läkas samman eller när det ska ske? När
välsignelse stiger ur lidandet, vem kan avgränsa den,
lägga beslag på den eller dela upp den efter för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
