Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
genomilas därav, medan man haltar uppför en backe
med tunga vattenspannar, så lätt att man icke
märker hur lätta de äro. Men var den uppleves, även
om i Äskefälla skolhus av den stackars lärarinnan
där, så befriar den från det egna livets litenhet
och fattigdom och misslyckande och korthet.
Liksom kläderna om aftonen lägger man av sitt jag
med dess ändlighet och stiger ut i oändligheten.
Där finner man oprövade alla möjligheter man
förspillde, all tid man förnött frisk och orörd. Den
kraft man förbrukat rinner, rinner där väldig och
oförstörbar, alla gränser och hinder äro borta, det
som glömdes och förspilldes väntar att upptäckas
och uppsamlas igen.
Maria som levat i bojor och vilt uppror mot bojor
och slutligen släpat dem därför att det måste vara
så, löstes nu av den som bundit henne och lämnade
glad sitt fångahus.
När gryningen kom, gick hon ut på sin
förstugu-bro, inväntande morgonen. Hon såg icke
soluppgången, ty dörren ligger mot väster. Men hon såg
solens reflex gjuta sig över västra himlaranden.
Ljungheda kyrka lyste upp. Hon låg där nu och
sken i den genomskinliga höstluften, älskad av
solen, lyft upp ur skogarnas dunkel till en höjd,
farligt nära himlen.
Den fattiga, vitrappade lantkyrkans murar
skimrade som rosenröd marmor och åkrarna däromkring
som de saligas gyllene ängder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
