Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
tråkad för sin del, och Ester var i denna stund
ovanför allt.
Men de andra kunde icke i den stund då Skörd
och Maria stodo sida vid sida bakom barnet undgå
att begrunda de sällsamma vägar som fört fram till
i dag.
Baron Mustcamp hörde inte på vad som sades
under den heliga akten. Endast ett enda ord nådde
honom därav: Maria. Och då fick han plötsligt
tårarna i ögonen, ty han var ett sentimentalt kräk.
Men detta fick sedan värdfolket böta för. Då
han bjöds på kaffe, lyfte han på den långa, vita
duken och tittade under sofflocket.
— Ja, förlåt mig, lilla värdinnan, sade han till
den rodnande Ester. Det där är en oskicklig vana
jag har ända sen jag var hos någon av mina torpare
i en sån här festlig angelägenhet med kaffe och
fann att de så fyndigt dukat över
undantagsgumman. Jag hörde en suck under kaffekopparna, när
det började dofta för härligt, och då jag tittade
efter, låg gumman där kav stilla och blinkade. Ja,
det var för resten hos... Han såg bort på Skörd,
men hejdade sig. Jag minns inte var det var, tillade
han.
— Jo, det var min farmor, sade Skörd sturskt.
Han förstod att han icke var alldeles utlärd som
gentleman. Han hade begått något som var, icke
bondaktigt, ty bönder ha ju för god plats att
behöva duka på sofflock, utan torpaktigt. Han tittade
hastigt bort på Ester, för att se om hon förstått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
