Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
nåden? frågade Skörd. Men intet svar kom från
olyckornas man.
Nämndemannen däremot, den för tillfället
segerrike i grannstriden, han teg inte. Han pratade i ett,
och Skörd fick många värdefulla upplysningar.
Han fick veta på pricken vilket förhållande som
måste råda mellan majspris och fläskpris för att
det skulle löna sig att lägga på smågrisar. Han fick
veta, att om slaktaren ger x: 50 för gödkalven i
helslakt, då ger kalven 13 öre litern för mjölken
han dricker, alltså 2 öre mer än mejeristen. Han
fick i förtroende veta priset på säasäd som han
inte borde lura sig att gå över och fick i samma veva
ett anbud från Korpagården.
Ester hörde inte på, förrän det blev tal om priset
på mård i år. Hon blev alldeles häpen, då hon hörde
att det kunde hända man fick ända till trehundra
för ett vackert skinn.
— Tänk ändå, en man, ett skott. En kvinna skulle
behöva slå skytteln genom väven många millioner
gånger för att förtjäna den summan. Inte en enda
av väverskorna i bussen kunde beräkna mer än en
tiondel i förtjänst på sitt arbete.
— Trehundra, det är som hittat, sade hon.
— Ja, vad du får för det där skinnet, sade
nämndemannen till sin son Erik, det är då som
hittat, efter du hittade räven död nere i hagen
bortom vårt i förrgår.
— Köper di illdöingar också? Ester delade den
allmänna skräcken för självdöda djur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
