Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 7
för att komma undan polisen, vilket naturligtvis var
lönlöst.
Skörd tyckte synd om sitt kött och blod. Pojken
såg vettskrämd ut, som om han skulle föras i
stocken. Det var honom verkligen alldeles omöjligt
att springa till bussen och lämna pojkarna åt sitt
öde.
Han ställde sig mittpå gatan och försökte med
goda ord förmå polisen att släppa de små lymlarna.
Han bedyrade, att han själv skulle ta hand om dem,
och att de aldrig skulle bedraga K. B. mer. Mitt
namn är Shird, sade han och tog upp ett visitkort.
— Vi har inte tid med några konster, om vi ska
hinna med bussen, sade polisen förargad och
släpade pojkarna med sig.
Det nesliga tåget mötte också en journalist på
marknadsreportage som genast steg fram och ville
göra en notis. Skörd måste åter träda emellan och
be för pojkarnas föräldrar, som skulle sjunkit
genom jorden av skam, om de fått se sina namn i
tidningen på detta sätt. När man kom fram till
Teatertorget, hade bussen gått.
— Ja, nu får ni gärna ta hand om dem, mister
Shird, sade polisen skadeglatt och släppte pojkarna.
Skörd såg knappt åt pojkarna, han bara spejade
efter Ester. "Du förstår väl Ester, att om jag inte
tagit mig an pojkarna, så vet ingen hur det gått
för dem." Men Ester syntes inte till.
"Hon står väl ännu kvar på apoteket", tänkte
han med ett småleende över kvinnor och över män.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
