Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Medan hon satt där, kom Ka in, gjorde en lov,
nosade efter småflickorna, såg förvånad ut och
försvann.
Ester blev rädd och beslöt att hastigt gripa till
flykten. Hon rev av den blåa rocken och kröp ner
i sängen. Därifrån var det säkert lättare att svara
på farmors frågor varför hon skickat bort barnen.
Men det var inte farmor som kom, det var
Lennart.
— Var är bamen? frågade han häftigt.
Ester stirrade på honom i uppriktig häpnad.
— Det vet du väl.
— Nej, då frågade jag väl inte.
— Men Skörd sa dig väl att... har du inte hört
att han körde av med dem till Skörds i Ljungheda,
mens jag vilar upp mig?
Hon hade alldeles glömt bort att sakna Lennart,
när barnen gjordes i ordning och reste bort, han
hörde icke till hennes värld just nu.
Maria kom in i detsamma som Lennart mottog
denna underrättelse, och hon såg att den stack
honom som en kniv i bröstet.
Hon såg från Lennart bort till Ester, tvärsöver
den djupa klyftan mellan de två som voro ett. Inte
ett ögonblick till kunde hon uthärda att Lennart
hade så ont.
— I morgon ska jag skaffa hit
fruntimmers-hjälp, och då kan du hämta hem dina flickor, sade
hon så lugnt och ovillkorligt hon förmådde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
