Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ka följde Maria ett stycke längre än Lennart.
Han blev även stående på kyrkbacken och väntade
tåligt, medan hon överlade med sig själv. Men när
hon sedan vek av in på den tomma kyrkogården
och gick mot Stora Huset, varifrån sång hördes,
tänkte han: "Jaså, Gud, då har jag lite tid på mig."
Hans vän hade icke uttryckt någon önskan, inte
ens sagt honom farväl. Därför satte han tveklöst
av ner till herrgården, dit hans naturliga jag
längtade.
Han var en människas vän, men han var också en
hund bland hundar, en herre bland damer. På
herrgården väntade honom livets fullhet. Där skulle
han välja ut den han ämnade älska och vara trogen
en hel vår, ve den kavaljer som kastade sina ögon
på samma dam. Ka räddes lika litet rivalerna som
han räddes kusken Persson, som hatade honom
emedan Maria tog införsel i hans lön åt
kronprinsens av Belgien barn.
Maria skulle icke ha gått i kyrkan, det förstod
hon snart.
"Nu kommen är vår påskafröjd!" Men hon var
icke tillgänglig för den. När det jublande ordet slog
emot henne: "Du död, var är din udd ?", då svarade
hon med handen på hjärtat: jo, här! "Du helvete,
var är din seger?" Jo, här!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
