Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
"Nu har di hittat guld i Rävagården också",
tänkte hon, men vågade sig inte fram att titta.
Se på henne, när hon skyndar förbi på darrande
knän, böjd mot jorden som en fällkniv. Se på
hennes tjocka, rynkade kjol som hon svept upp om
knäna, så att man ser underkjolarnas mängd
inunder. Se på hennes böjda rygg, den bruna, torra,
svartådriga handen som håller om det gröna
paraplyt, hennes blåvita förkläde och blåvita huckle, så
djupt nerdraget, att man knappt ser näsan sticka
fram. Hon är bara en handsbredd från graven och
snart är hon där utan att ha tytt gåtan om
människors makt över människor. Men när väktaren en
dag ringer fruntimmersringning över henne som
glatt sig åt så mången själaringning förr, då har
Gammalrödja ingen Kajsa Dommadag mer och får
heller aldrig. Nya människor skola grubbla på sitt
sätt över den gåta hon icke mäktade tyda och ge sin
egen tydning den form de förmå, men Kajsas skall
snart vara glömd. Kanske skall någon
folklivsforskare komma och få höra talas om Kajsa. Hon
skall då plötsligt få ett visst vetenskapligt intresse.
Men han skall aldrig få veta att hon mätte Ester,
spådde hennes död och bröt sönder tre nålar över
henne för att förkorta hennes dödskamp. Han skall
aldrig få veta att hon sökte vinna makt över Daniel
med en knapp och en ring, ty både den unga och
den gamla äro för alltid tysta då, och de som ana
något om vad som hände skola inte tala om det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
