Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2ö2
igen till ytan av sitt medvetande, då hon förstod
att sångerna och klockorna kommit ur lådan
bredvid henne, och att hon gärna kunde behålla ringen
på fingret, ty om hon rätt toge av den, vore hon
till kropp och själ, liv och egendom bunden vid
den som grävt upp guldet och låtit smida den åt
henne.
— Jag vill se flickorna, sade hon en gång till
Skörd i en stund, då hennes krets var vidgad
utöver det läger där hon var nedslagen.
Fru Beda Skörd hade ingenting emot att komma
med dem. Hon visste vad hon ville för framtiden,
och hon kunde gott visa fram de små flickorna, ty
hela och rena och mätta, det voro de.
Men när hon kom med dem, var Ester inte riktigt
redig.
— Vad du har vackra barn, Daniel, sade hon,
men det är ju inte så märkligt, då de brås på dig.
— Tykäns lilla Maj-Britt för sin egen far, i sitt
eget hem? Nej, farmor får inte ta dem, sade hon
till fru Skörd som just nu var röd över hela
ansiktet, inte bara på näsan. Här är deras hem, och
här ska de stanna.
Skörd motade fortast möjligt ut svägerskan med
barnen.
— Gå ut till Lennart med dem, sade han. Ropa
på honom, han är i brunnen.
Senare, frampå natten, då molnet passerat och
lämnat hjärnan klar och fri, talade de om barnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
