Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
man: så skönt för henne att få sluta. Men man
menar samma sak. Och det sista hon, innan yxan
sättes till roten, vet med sitt vissnande medvetande
i sin vissna lekamen det är att hennes eftermäle
blir: så skönt att hon fick sluta.
Även Ester hade vetat detta. Ofta hade hon sagt:
"Snart slipper ni att passa mig och stri över mig.
Så glada ni ska bli och så fort ni ska glömma mig.
Då kan ni flytta hit ner i stugan, Skörd, men röka
bacillerna först!
Och som hon sagt, så blev det, fast det kunde
ingen ana på begravningsdagen.
Då Ester en söndagsmorgon fördes ut ur sitt hus,
fälldes många tårar, så många att den mest
anspråksfulla själ kunde varit nöjd.
Det var visserligen sant att karlania mest höllos
kring Lennarts brunn., medan de väntade på
frukosten och sedan de ätit och druckit. Men det var
inte av likgiltighet, ty de tyade liksom inte att se
henne i kistan eller se på de små flickorna i vita
klänningar med krusflor.
Kvinnorna gräto i stället så mycket mera över
henne, där hon låg i sin kista, full av nattvioler
och själv lika grönvit som de.
Det var Daniel som bäddat kring henne med
nattviol. Han kände sen sin barndom alla dess hemliga
tillhåll i den fuktiga ängen nere vid Gäddsjön. Han
plockade dem åt henne en kväll, när de redan börjat
dofta så starkt att de liksom ropade på honom:
här är vi, kom hit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
