Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
samman till stort möte. I sin säng kunde Maria se
deras skuggor över väggen, när de flögo av och
an förbi fönstret mellan henne och solen. Hon
kunde också höra deras kra kra som hon avskydde,
ty de höllo sommarläger med flyguppvisning av
årets ungar och voro mycket högljudda. Först när
de rensat träden rena från bär, blev det alldeles tyst
på Äskefällan.
Maria sade icke: "jag är sjuk, jag måste skaffa
hjälp och få hit doktor och medicin". Hon tänkte
bara: "Jag är slagen av en förbannelse, så att jag
inte kan gå och inte ens hålla en skopa vatten."
Timme efter timme, hela tiden, oavbrutet, var
mannen som stulit nattvardskärlen närvarande och
kunde icke jagas bort. Minnet av att de legat sida
vid sida vid altarringen var nästan icke att uthärda.
"Du kan väl begripa att det är något lojingen vill
åt på Äskefällan, efter han måttar hit jämt", hade
Kajsa sagt, när Maria sökte platsen. Hon kom ihåg
det nu.
— Varför skulle det vara jag som fick honom vid
min sida? Varför, varför, varför?
Det var för mycket.
Så hade hon alltid sagt, varje gång, alltifrån
luffaren och vidare genom livet.
Men ingenting får vara för mycket.
Den som icke orkar stå för det som är för
mycket, får ha det så och falla.
Genom dag och natt grubblade hon på den
mannens hemlighet. Vem var han, varifrån kom han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
