Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
är en ådra med levande vatten. Daniel hade
ingenting annat att visa än en grav som gömde en död
kropp. Han kom inte alls ihåg eller brydde sig inte
om, att den döda kroppen även betydde en förlust
för Lennart. Han kom inte ihåg att det levande
vattnet sprungit upp på hans egen mark.
Men trots allt som varit eller på grund av allt
som varit, njöt han outsägligt av att läsa
guldtidningar. Han fick liksom nytt liv och tröttheten
vek, medan han sög i sig alla nyheterna från
gulddistriktet. De flesta voro från våren, från
guldlandets högsäsong, då expeditionerna rustas ut, då
fynden göras, och då man galen av spänning skickar
efter en geolog att meddela om man är
mång-millionär eller kanske bara engångsmillionär eller
en fattig, lurad fan.
Daniel var ju långt från allt detta nu, men det
var ändå härligt att uppliva minnet av den värld
där han levat. I dessa facktidningar fanns
ingenting om kvinnor, nattsvett, blodiga upphostningar
och moraliska krav.
Han eldades redan av namnen på gruvorna medan
han läste noteringarna på guldbörsen.
Alconda, Algonquin, Argonaut, Capitol Silver,
Corona, Gold Hill Mines, Kirk Gold Belt, Manitoba
Basin, Moneta, Towagmac, West Dome Gold, Big
Missouri, Nipissing, Miranda — alla dessa namn
klingade skönare i hans öron än något
kvinnonamn i världen, även Ester.
Han följde namnens långa rad med fingret och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
