Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°°
Det flög som en skräck genom Daniel.
Han hade gjort sitt yttersta, och skulle ändå
aldrig veta hur förtjänst och skuld fördelade sig.
Man kan både öda och stöda en människa, det är
sant.
— Ja, kistan får bli min sak, den ska vi inte
tvista om, sade han. Så ryckte han upp sig. Det
tjänade ingenting till att låta känslorna komma
emellan vid denna uppgörelse. Lennart var själv
inte så blödig av sig, han.
— Du får komma ihåg att du har haft husrum
och vedbrand och potatis och mjölk, sade Daniel.
— Rosa är min, svarade Lennart, och henna
mjölk. Ni tar väl inte henne också? Och det var jag
som högg veden och mjölkade. Jag har skött er
märr också!
— Och plöjt med henne och kört i skogarna,
eller hur? Så jag tänker nog att det är bäst för dig
att vi inte räknar så noga.
— Jag vill veta på öret, sade Lennart. Jag vill
inte vara skyldig någon något, allra minst er. Gör ni
upp er räkning, så ska jag göra upp min, så får vi se.
— Jaså, sade Daniel retad på nytt, eftersom du
inte vill vara någon skyldig, så betalar du väl
Skördatorp kontant. Gör du det, så säger vi
tolvtusenfemhundra, och då har du gjort en god affär.
Det var något som Lennart alls inte tänkt sig.
— Ni får väl vara rimlig och ta en inteckning!
Ni kan vara lugn för ert tresse, om ni låter pengarna
stå, sade han och försökte att inte bli arg. Grödan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
