Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
skulle ge Skörd igen, än på hur han skulle skaffa
pengar att köpa för.
— Om jag går ifrån alltsammans så där som
han gjorde för tjugufem år sen utan att säga ett
ord och låter honom stå där med stället och
kreaturen och flickorna och slåttern? Nej, tyvärr, det
var omöjligt.
När han kom in, fann han att Skörd ätit i köket,
fast han naturligtvis inte hade diskat, och att han
dragit ner båda sina koffertar i rummet. Han höll
nu på att packa ner all den grannlåt Ester varit
så tjusad av: kaffekanna, silverskedarna, tavlorna
och I-woke-and-found-that-life-was-duty.
När Lennart såg det, gick han utan att knacka
in i rummet, förbi Skörd som såg högst förvånad
ut, och fram till klaffbyrån.
— Det här är er också! sade han och räckte
Skörd Esters nya vigselring, som den beskäftiga
sveperskan dragit av och gett Lennart. Skörd sköt
bort ringen med ett styng av smärta, ty han tänkte
på Sifframäss, och han mindes hur ringen blänkt
på hennes finger i stadshotellets matsal, och hur
söt hon varit då.
— Jag tar inte igen det jag har gett bort en gång,
sade han.
— Inte det? frågade Lennart.
— Vad menar du med: inte det?
— Ja, ni kanske inte räknar löften som ni gett.
Såsom att vi skulle få Skördatorp efter er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
