Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3IQ
lyftig affär, att den driftiga Beda säkerligen skulle
inhämta det och dra av med stället mittför näsan
på Lennart, vad hade han då att svara? Kanske
att det troligen var så och att hans enda intresse
var att komma åt sina pengar och kunna ge sig i
väg. Han visste precis vad Maria skulle säga då:
"Men tänk på brunnen som Lennart grävt, och tänk
sådana rödjor han gjort, och tänk så du bar dig åt för
tjugufem år sen mot mig." Men intet av detta ville
han gärna höra. Det var ju så riktigt alltsammans.
Maria skulle väl ändå till slut tröttna att vänta
ut honom. Lennart skulle gå till sängs, och så kunde
man komma hem obemärkt. Han ville inte ställas
öga mot öga med dessa två, förrän han var riktigt
viss i sitt sinne och visste vad svar han kunde ge
dem. Hans hjärta stred ännu med mr Gamble om
de där pengarna för Skördatorp.
Esters grav var övertäckt av vissna kransar. Hon
hade fått många blommor, och Daniel måste gå
tre vänn till sophögen, innan han fått kullen ren.
Skönt var det i alla fall att få bort det som var
visset, och det som var förbi. Sedan lade han
nattviolerna på den tomma grushögen som dolde ett
månskensfärgat hår och en mun som
honungsmärket på en blomma. Dock icke alla. Han behöll
en handfull och gick med dem till en annan grav.
Den dagen då han strövade omkring på
kyrkogården för att ta ut en gravplats åt Ester, hade
han stött på en liten kulle av grästorv, på vilken
vilade ett kors av marmor, ett litet kors, lagom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
