Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
Då han fann korset övertäckt med blommor, såg
han sig om efter henne. Den sax varmed hon putsat
gräset låg kvar på gruset, hon måste alltså vara i
närheten.
Han blev inte alls förvånad, ty naturligtvis kunde
han inte undgå att möta henne här till slut.
— Jag tyckte barnets grav var så försummad,
sade han för att förklara varför han kommit.
Ja, det medgav hon, men det var inte så gott att
nöjaktigt förklara varför. — Jag tänkte inte så
mycket på att jag hade ett dött barn, sedan Lennart
kom. Alla mina tankar var hos min levande son,
förstår du. Men det kom för mig i måndags så
starkt att det inte var rätt. Jag har legat sjuk,
annars skulle jag ha kommit förr.
Daniel drog sig liksom litet en aning undan
henne, då han hörde att Lennart för henne varit
ett med det barn de haft. Hon sade ingenting
sådant, men det låg ju alldeles nära intill: därför
är Lennart också i din sons ställe. Han mindes att
en sådan tanke även funnits mellan honom själv
och Lennart under en kort minut. "Det känns som
om jag fått en far." Annorlunda hade det
visserligen varit i dag under det onda samtalet mellan
dem. "Om det vore rätt, så skulle jag ta
fjortontusen. Jag säljer åt den som fortast lägger pengarna
på bordet." — "Ni kan gärna betala kistan. Den
här ringen är er."
— Jag kunde aldrig tycka att jag hade något med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
