Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Medeltiden - Appendix
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
68 Medeltiden
der. I den mån senare forskning har visat, att de siffror Heckscher
begagnat ha influerats av förhållanden av engångsnatur, bliva de i
”Svenskt arbete och liv” framlagda forskningsresultaten givetvis
mindre tillförlitliga.
I sin bok ”Sverige och hanseaterna. Studier i svensk politik och
utrikeshandel” (Kungl. Vitterhets-, Historie- och
Antikvitetsakademiens handlingar, Del 86. Lund 1953) har Kjell Kumlien undersökt
Stockholms utrikeshandel från Magnus Eriksson till Karl IX. Denna
period (”hansa tiden”) betraktas som ur utrikeshandelns synvinkel
tämligen enhetlig. Kumliens källor utgöras bl.a. av hansestädernas
s.k. pundtullsräkenskaper, Öresundstullsräkenskaperna och en i
Kammararkivet förvarad serie svenska räkenskaper benämnd ”Tull och
accis”. Materialet tillåter en i varje fall sporadisk belysning av
varu-sammansättning, kvantiteter och handelsvägar inom Stockholms
utrikeshandel.
I motsats till Heckscher hävdar Kumlien, att smörets roll i
exporten var relativt blygsam. Exportkvantiteten år 1368 var visserligen
stor, men detta kan förklaras av de för tillfället rådande
förhållandena. Sålunda hade Albrekt av Mecklenburg upptagit ett lån av de
vendiska städerna med återbetalningsskyldighet delvis i smör.
Dessutom var Bergens hamn detta år stängd för hanseaterna. Detta
spelade en väsentlig roll, då Norge anses ha varit huvudleverantören av
smör till Lübeck.
Stockholms smörexport gick till allra största delen till Lübeck, och
Kumlien anser att det inte lönar sig att spekulera över en eventuell
export till andra orter.
Koppar spelade åren 1368—69 en betydande roll. Exportvärdet
utgjorde ca 5 000 lybska mark, vilket var ungefär lika mycket som
värdet av järnexporten. Kvantitativt utgjorde exporten vartdera året
ca 500 skeppund. Ännu omkring år 1380 tycks kopparen väl ha
hävdat sin ställning inom exporten till Lübeck. Vid sekelskiftet 1400
hade exportvärdet nedgått till ca 400 lybska mark, medan hundra år
senare värdet stigit till 12 000. Denna senare värdesiffra motsvarar
en kvantitet av minst 1 833 skeppund.
Dessa sifferuppgifter bedömas av Kumlien som relativt pålitliga.
Uppgifterna gälla endast Stockholms kopparexport. I regel torde
dock största delen av rikets kopparexport ha gått över Stockholm
med Lübeck som den största avnämaren.
Stockholms export av osmundsjärn till Lübeck visar en stegring från
1360 till ca 1400 och ytterligare ökning fram till 1490-talet. Under
1500-talet mottog Danzig huvudparten av Stockholms osmundsexport,
och Kumlien anser det troligt att under 1400-talet största delen av
Stockholms export på Danzig utgjordes av osmundsjärn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
