Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Befolkningsutveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815)
åren efter 1735, då en tid av enastående låg dödlighet avlöstes av
en dödlighetsökning som kulminerade genom inverkan från krig,
nämligen det första finska kriget. I långt svagare grad framträder
företeelsen också vid vad som utgjorde den av en svår missväxt
framkallade, våldsammaste härjningen av alla i diagrammet
förtecknade, nämligen 1772—73, såsom föregången av en visserligen
jämförelsevis svag ökning av dödligheten. En parallellföreteelse, som
framträder ännu tydligare, är den snabbhet och häftighet med vilken
en tillfällig stor dödlighet tvärtom gick tillbaka. År 1743 var
dödligheten sålunda 43.7 °/oo, för att redan året därpå sjunka till 25.3 och
det därpå följande året till 23.3, med påföljd att år 1745 hade lika
stor folkökning som folkminskningen hade varit icke mer än två år
tidigare. Ännu mer slående framträder samma tendens vid den
enastående våldsamma dödligheten år 1773, 52.4 °/oo, gent emot det
följande året 1774, då dödligheten endast var 22.4, den lägsta siffra
som hade förekommit sedan 1735, sålunda på fyrtio år.
Sammanhanget får i detta fall förtydligas därhän att den högsta dödligheten
— i enlighet med vad som nyss sades — verkade som en utrensning
och att de som överlevde sannolikt icke voro i sämre kondition än
de hade varit före den stora prövningen utan kanske rent av hade
blivit härdade genom den; åtminstone föreligga uppgifter från
Ryssland under bolsjeviktidens svåraste år som peka i denna riktning,
vilken i verkligheten snarast skulle bekräfta Malthus’ sats.
Det har redan antytts att nativiteten, födelsetalen, icke var alldeles
opåverkad av växlingarna i det ekonomiska läget, vilket ofta har
förbisetts. Diagrammet tyder närmast på att det var de särskilt dåliga
skördarna som medförde en nedgång i födelsetalen, delvis men icke
helt och hållet som en verkan av närmast föregående, dåliga skördeårs
nedgång i äktenskapsfrekvensen; alldeles särskilt starkt framträder
detta i diagrammet för de svåraste åren 1772 och 1773, i det att
äktenskapsfrekvensen då sjönk från 7.8 °/oo år 1771 till 6.8 följande
år, medan födelsetalen sjönko från 32.2 år 1771 till 28.9 år 1772 och
slutligen till 25.5 år 1773. Samtiden och kanske också vissa nutida
statistiker ha varit böjda att lägga större vikt vid företeelsens andra
sida, nämligen uppgången i äktenskapsfrekvens och nativitet under
goda tider. Så har uppmärksamheten fästs vid ett mycket
karakteristiskt uttalande av den svenska Tabellkommissionen, den myndighet
som ledningen av befolkningsstatistiken ålåg, i dess berättelse år
1761 om ett gott skördeår: ”Strax voro drängar och pigor färdiga
att tinga sig i brudsäng, ävensom de giftas kärlek begynte gladare
brinna.”
Det ligger nära till hands att söka en annan förklaring till de
växlingar som nu diskuteras än näringstillgången, nämligen farsoterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
