Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gang til: Sett dig her, la oss sitte litt. Da sa
han: La oss heller gå en tur i teppet, mor.
Jeg fattet ikke meningen med det samme —
det var så langt bortefra, så lenge, lenge siden.
Han så det vel på mig, sa: Den gamle gobelinen.
Å, herregud, det var det han vilde. — Teppet, som
hadde hengt på veggen i stuen da de var små.
Det stygge teppet, som aldri hadde vært noen
gobelin, men bare juks — som jeg hadde villet
kaste da vi flyttet, hadde ikke han og Hans bedt
for det. Nå hang det oppe i den øvre gangen over
kamferkisten. — Han tok hånden min, drog mig
op av sofaen, slukket den siste lampen. I mørket
loset han mig gjennem rummene; den faste store
hånden om min..... !
Vi «gikk i teppet», vi lekte for siste gang. Et
falmet stykke efterligning av et gammelt billede
og en gammel lek. — Vi begynte alltid der, husker
du ikke? sa han og pekte på den splintrede tre-
stammen — her kroket vi oss ned, før vi startet.
Han minnet mig på, og jeg husket. Da skjedde
det at ut av det trådslitte makkverket tok det på
å leve og blomstre — vi så ikke på hverandre, vi
så bare på det: på bekken vi skulde over, på de
deilige fruktene, vi måtte smake på. Og Otto rørte
ved det blakke omrisset av åpne kronblad, ved den
blå blomsten: Den har jeg plukket mange ganger.
Så stanset vi foran det yndige rådyret med de
redde øinene, måtte ikke skyremme det, måtte gå
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
