Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KINA, JAPAN, INDIEN, PERSIEN.
för kinesisk ordskrift, att den utan tvifvel fortfarande kommer
att begagnas. Vid brådska erhåller hvarje gravör en träbit som
rymmer två ordlinier, och dessa sammansättas sedan till sidor.
Hvarje träplatta innehåller två trycksidor och omfattar äfven
marginalerna, i hvilka noter och anmärkningar sättas.
Kalligrafen skrifver å tunt papper sidans innehåll, denna aftryckes å
träplattan och graveras derefter. Graveringen sker på två sätt:
med upphöjda tecken, hvilket är det vanligaste och kallas det
manliga sättet (jangven), eller med fördjupade tecken, så att de
i trycket utkomma hvita på svart botten, hvilket sätt kallas det
qvinliga (jenven). Tryckaren lägger plattan på ett bord,
öfverstryker den med en i tusch doppad pensel, och sedan papperet
blifvit pålagdt, trycker han lindrigt derpå med en borste eller rifvare.
En arbetare kan sålunda aftrycka 2,000 blad om dagen. Papperet
är vanligen tunt och olimmadt, så att vattenfärgen slår igenom,
hvarför tryckningen sker blott på ena sidan. Vid häftningen
vikes bladet med trycksidorna utåt; den sammanhängande delen
bildar bokens ytterkant och häftningen sker vid bladens öppning
medelst genomdragning af en tråd eller ett band. I Japan
trycktes på samma sätt som i Kina; det europeiska tryckförfarandet
infördes af jesuitmissionärer, hvilka i slutet af 16:e årh. inrättade
en press 1 Nangasaki. I Jeddo har sedan 1785 tryckts på
europeiskt sätt. Det gamla trätafletrycket, troligen infördt från Kina
och användt äfven i Kaschmir, Tibet m. fl. land, har redan till
största delen undanträngts af den Gutenbergska tryckmetoden,
och 1874 reqvirerade regeringen ett fullständigt stilgjuteri och
en stereotypinrättning från Wien. — I Indien vann äfven denna
konst insteg för länge sedan, särskildt genom portugisiska jesuiter
och engelska missionärer. Så anlades tryckeri i Goa 1563 af
JOANNES DE ENDEM, i Trankebar 1569 genom Londons sällskap
för utbredande af evangelium. Sedan Trankebar blifvit dansk
besittning, var danska missionen här verksam, och på konungens
bekostnad graverades i Halle tamuliska stilar och öfversändes till
Trankebar. Vidare inrättades tryckerier i Manila enligt någras
uppgift 1590, enligt andras 1630, samt i Batavia, der Dankaarts
katekes å malayiska språket trycktes af ABRAHAM VAN DE EEDE
1668, i Madras 1772,1 Kalkutta 1778 och i Bombay 1793. I Colonbo
på Ceylon inrättades 1737 ett tryckeri af guvernören v. IMHOF. —
I Persien fördröjdes den typografiska konstens införande genom
fördomar, som ej tilläto att en helig bok mångfaldigades genom
annat än handskrift. Först 1820 inrättades tryckerier i Teheran och
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
