Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRYCKFRIBETSSTADGAR.
20
Konung GUSTAF IlI:s yttrande till Protokollet i
Radkammaren, angående Tryckfriheten, den 26 April 1774.
Wore det fragan endast om 1766 ars Förordning är upphäfwen
genom 1772 års Regeringsform ceHer ecj, blefwe swaret ganska lätt. Alla
ifran 1680 säsom Grundlag ansedde stadgar äro afskaffade genom 39 $.
af samma Regeringsform. I sista $. af 1766 ärs Förordning är denna
Stadga declarerad böra anses som en Grundlag, ergo är han nu ock
upphäfwen. Men nu är frågan: om Tryckfriheten är nyttig eller ej, på
sätt som 1766 ärs Forordning den stadgar? och denna fräga, som synes
röra allmänheten så nära, kan ej med nog grannlagenhet öfwerwägas.
Jag har ock derföre med den örmaste sorgfällighet och med den
uppmärksamhet, som ett så wigtigt ämne fordrar, genomläst Herrar Rikets Rads
yttrade tankar i detta ämne. Jag finner dem instämma i den mening, att
Tryckfriheten ej är skadlig i gemen, men endast farlig igenom dess missbruk.
Missbruk är en följd af menskliga swagheten; den finnes i de bästa
inrättningar; skulle man ecj tilläta nägon nyttig inrättning, af farhaga
för missbruk, som deraf kunde födas, blef aldrig nagot gagneligt gjordt
i det allmänna. I en söndrad nation, delad i twå atskilda tflockar af
tänkande, af principer och intressen, sådan som den Swenska warit,
ansägs aldrig en sak lika å båda sidor, då han på någondera sidan war
twetydig. Tryckfriheten blef dock med en allmän glädje antagen, och
törhända Rikets Ständer ej sedan Souverainitetens afskaffande gjort någon
stadge, för hwilken Nationen wisat mera sin glädje, och som den då i
synnerhet borde mer skatta. Detta skedde i en osäkerhets-tid, der
ägande rätten som oftast blef af waåld och egennytta nedtraumpad. Waärt
närwarande Regeringssätt är bygdt på Frihet, Säkerhet och Proprictet.
Under en sådan Regering bör hwar och en äga frihet att tänka,
tala och skrifwa i allt, som cj strider emot Lagen och Rikets höghet.
Desse äro lika fredade i 1766 ärs Förordning, som i den allmänna
Lagen; och om man har sett i dessa sednare åren utkomma oanständiga
skrifter, så bör man ej tillskrifwa det Förordningen, men dess claka
handhafwande, i en tid då sjelfswåld och en arbiträr makt i menighetens
händer gjorde allt osäkert och wacklande.
Dessa tider äro ej mer; Lagen kan nu handhafwas med den styrka
som allmänna friden äskar, och för att ej återföras till dessa ohyggliga
tider, fordras att Tryckfriheten, beskyddad och bibehållen, upplyser
allmänheten om dess sannskyldiga wäl, och låter ej Regenten wara okunnig
om folkets tänkesätt. IHade Tryckfriheten warit tillaten i förra
hundradetalet, att upplysa Regenten om dess sannskyldiga wäl, undersatarnes
wälgang, hade törhända Konung CARL XI cj gjort sådana författningar på
säkerhetens bekostnad, som gjorde Konungamakten förhatlig, och kastade
grunden till de Provinsers söndring, hwilka Riket miste i dess Sons tid,
och hwilkas påföljd warit all den oreda, som nyss tagit sin ända. lHade
Tryckfriheten kunnat upplysa CARL XII om dess sannskyldiga ära, hade
denne ädelmodige Konung prefererat att styra ett lyckligt folk, och cj
sträfwat att berrska öfwer ett widlyftigt men ovbebodt Rike. I England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
