Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1800. ÖREBRO: N. M. LINDH.
Örebro. NiLs Macnus LInpDuH (se sid. 269) fortfor att drifva
sitt tryckeri, och omkring 1830 var detta sannolikt det största
i Sverige. Det drefs då med en från England 1829 införskrifven
snällpress (den första i Sverige) samt 14 handpressar — dessa
senare alla af trä och af den gamla Franklinska konstruktionen.
Utaf dessa gingo 4 oafbrutet för tryckning af den vanliga
katekesen, till hvilken N. M. Lindh egde uteslutande privilegium
till och med 1832. Han hade nämligen inköpt författarens
obegränsade öfverlåtelse för all tid, och hade således dennes hela
rätt. — Det torde vara bekant att d. v. erkebiskopen Jac.
Axelsson Lindblom antogs vara katekesens författare och i denna sin
egenskap begärt och erhållit privilegium. Att flera andra
medarbetat vid redaktionen samt att namneligen Sam. Ödmann i
denna haft vida större andel än den antagne författaren, kunde
ej inverka på den lagliga rätten, enär Lindblom en gång blifvit
antagen och erkänd såsom författare. Men författaren, eller hans
rätts innehafvare, kunde naturligtvis, enligt
tryckfrihetsförordningen, utan alla privilegier, göra sin rätt gällande samt antasta
alla främmande aftryck såsom olagliga och konfiskabla eftertryck.
Ja, ännu så sent som 1845 erbjöd sig en af Sveriges erkändt
skickligaste jurister och sakförare att, på egen bekostnad, i denna
väg göra innehafvarens rätt gällande, naturligtvis mot en ansenlig
ersättning, i fall saken blefve lyckligt utagerad. Lindh, hvilken
nyss haft en långvarig rättegång (om några numera antiqverade
och förkastade delar af 1823 års evangelieboks-förslag) samt
tappat i alla instanser och ännu var sub reatu för skrifsättet
under rättegången, dristade emellertid ej att begagna sig af sin
lagliga rätt. Han förmådde i stället framlidne erkebiskop
Lindbloms arfvingar att ingå med underdånig ansökning om förnyadt
privilegium och förband sig att, i fall denna ansökning beviljades,
betala dem en ganska betydlig summa. Men ansökningen afslogs.
Efter egen uppgift hade Lindh i ren behållning på sitt
katekesmonopol årligen en summa af minst 9,000 kr.; och om man besinnar
att katekesen då kostade 12 kr. 50 öre för 100, under det att
densamma nu säljes för mindre än hälften, synes uppgiften snarare
vara för liten än för hög. Men vida större än denna direkta vinst
var den indirekta. Genom sitt katekes-monopol hade han
nämligen lyckats att göra alla Sveriges bokbindare, i hvilkas händer
den stora allmogehandeln uteslutande låg, sig skattskyldiga; och
ingen vågade neka emottaga, hvad Lindh esomoftast af andra
andaktsböcker utan reqvisition påförde och tillsände dem. Ja,
8v. Boktr.-hist. 518 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
