Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1800. ÖREBRO: N. M. LINDIIN.
häri ofta öfverdrift, äfvenså hvad papperet beträffar, hvilket
visserligen var föga vackert, men fullt jemförligt med det då
allmänna. Deremot var trycksvärtan under all kritik usel. Han
tillverkade sjelf sin svärta; och, alldenstund hans tryckare voro
äfven öfver höfvan lågt aflönade (28 sk. rgs pr 1,000 för större
och 32 å 36 sk. för mindre upplagor), brydde de sig ej om något
annat än tryckningens fortgång, hvadan det hände att, när någon
gång en nykommen, ännu med förhållandena obekant tryckare
hade färgkokningen om hand .samt råkade åstadkomma en
försvarligt stark fernissa, han för detta sitt välförhällande af
samtliga kamraterna illa genompryglades, enär den starka färgen ej
tillät det vanliga hafset. Denna dåliga svärta gjorde att trycket
snart gulnade samt vid bindning och slagning smetade ifrån sig
så svårt, att allmogen t. ex. i Vermland temligen allmänt trodde
att Lindh, för att spara papper, tryckt den nya psalmboken på
qvarvarande exemplar af den gamla och att trycket derför vore
så »dubbleradt». Då, vid en marknad i Filipstad (den s. k.
oxhelgen), en bondgumma en gång utgöt bittra klagomål öfver det
»dubblerade» trycket, som gjorde att man, äfven med glasögon,
ej kunde läsa psalmboken, och gubben Lindh råkade vara
närvarande, yttrade bokförsäljaren på skämt att gumman borde med
sin klagan vända sig till brukspatronen, hvilken just stod bredvid
henne. Gumman började ock strax med ännu starkare klagomål
öfver omöjligheten att läsa »patrons psalmbok», men nedtystades
ögonblickligt af Lindh med ett: »Tyst, tyst, min gumma! En
psalmbok skall sjungas, icke läsas», ett argument, som kom henne
att förstummas.
Med N. M. Lindhs boktryckeri var äfven ett stilgjuteri
förenadt. Det grundlades ursprungligen genom inköp af det forna
Marquardska stilgjuteriet, år 1823, och drefs hufvudsakligen för
eget behof, ehuru visserligen äfven åt andra boktryckerier
afsattes icke så obetydligt, under en tid då endast få boktryckare
trodde sig om att från utlandet inköpa sitt stilbehof och de tyska
stilgjuterierna ännu ej kommit sig före att, såsom nu, sända till
Sverige flockar af rese-agenter. Men hvarken N. M. Lindh eller
hans son, P. M. Lindh, brydde sig om att tillgodogöra sig de
fortgående förbättringarne och uppfinningarne, och när fråga
uppstod huruvida det skulle vara skäl att antingen nyskapa och
utvidga hela stilgjuteriet eller att nedlägga detsamma, visade
en enkel uträkning att det senare vore ekonomiskt förmånligast,
hvadan gjuteriet alldeles nedlades år 1859, ehuru hela
upp
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
