Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKTRYCKERI-SOCIETETEN : TILLGÄNGAR, LEDAMOTSAYFGIFT.
Societetens penningetillgångar hafva alltid varit knappa, och ända till
på senare åren ofta gifvit anledning till bekymmer samt tvist om sättet
att betäcka utgifterna. Såsom betydligt medverkande orsaker att debet
och kredit ej velat gå ihop, torde få ansces, dels att afgifterna icke
ordentligt inbetalts, isynnerhet af ledamöterna i landsorten, och dels den
societeten åliggande skyldigheten att utgifva en årlig förteckning öfver i Sverige
tryckta böcker, hvilken förteckning icke allenast förorsakade mycken
tidspillan, utan äfven jemförelsevis stor utgift (se sid. 641). Då societeten,
säsom ofta skett, utöfvat välgörenhet, har derför sammanskott bland
ledamöterna mäst ega rum. Så t. ex. år 1840, då 2,000 rdr gafs till
grundkapital för Gutenbergska Stiftelsen, och 1845, då 813 rdr gafs till i följd
af missväst nödlidande inom hufvudstaden och angränsande provinser, m. fl.
tillfällen. Den under senare åren uppkomna kassabehållningen har efter
hand utdelats till endera af konstförvandtskapets kassor eller gifvits såsom
understöd åt någon behöfvande boktryckare eller enka.
Ledamöternas afgifter till sociceteten hafva beräknats och utgått olika.
Den 12 nov. 1796 beslöt societeten, att så länge och intill dess kassan
kommer i ett bättre tillständ, hvarje boktryckare i hufvudstaden borde
erlägga 5 rdr ärligen; men den 29 april 1803 tillkännagaf direktör
Carlbohm, att åtskilliga af societetens ledamöter icke enligt ofvanstående
beslut till societetens kassa erlagt den stadgade afgiften, hvarför och i
anscende till kassans stora behof han nu fann sig föranläten att derom
erinra, med anhållan det societeten ville vidtaga de mått och steg, som
nödiga kunde anses. Och beslöts att notarien skulle å vederbörlig ort
söka handräckning för afgiftens utbekommande hos dem af societetens
ledamöter, hvilka densamma icke godvilligt erlägga. Detta upphjelpte
dock icke kassans ställning, ty den 1 febr. 1804 inlemnade
boktryckeriombudsmannen ätskilliga af honom betalda räkningar, hvarjemte han
gjorde anspråk på några honom tillkommande oguldna ?/, af vitesböter;
och anmodade societeten direktör Carlbohm att, då tillgång i kassan för
tillfället saknades, utbetala denna summa genom att acceptera en
assignation och sedan erhålla crsättning ur kassan då medel inflöte. (Denna
assignation inlöstes, enligt beslut den 22 juli 1805, säålunda, att
boktryckarne i Stockholm erlade 11 rdr bko hvardera, med rätt att då så
ske kunde sitt förskott återbekomma.)
Den 4 juli 1804 inlemnade direktör Carlbohm ett skriftligt anförande,
deri han, på det att societetens kassa, som var i svaga omständigheter,
måtte kunna vara i stånd att framgent bestrida dess nödvändiga ärliga
utgifter, hemstälde om det icke vore nödvändigt, att äfven en viss årlig
afgift till societetens kassa för hvarje boktryckare i landsorterna blefve
öfverenskommen och reglerad, likasom den för flere år tillbaka redan
vore faststäld och beviljad för boktryckarne i Stockholm. Han ville att
samtlige boktryckarne skulle härom höras, men societeten ansåg detta
enligt reglementets 1 och 4 $$ cj nödigt, och uppsköt frågan.
Vid nästa sammankomst, den 11 juli, anförde fru Fougt, att hon i
1752 års reglemente icke fann den ringaste anledning att societeten skulle
kunna åtaga sig och ålägga sina frånvarande ledamöter någon art af sådan
beskattning, som genom exekutiv åtgärd skulle kunna dem aftvingas.
613
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
