Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKTRYCKERI-SOCIETETEN : LÅRBLINGSFRÅGAN.
som helst, men de menliga följderna deraf för arbetarne äro nästan
dagligen synbara; och man kan derför här, utan tycke för skrå-anda, våga
påstå, att bestämda lagar äro välgörande, då de äro ändamålsenliga.
Men vi vädje till vällofl. societetens ynnest, för att få åskådliggöra,
hvari det onda består.
Först torde vi få åberopa de tryckerier, der gossarne erhålla
veckopenning, men sakna anhöriga och derför nödgas taga sin mat på krogen; —
derigenom vänja de sig vid kroglifvet, skuldsätta sig, samt lägga således
frö till vanor, hvilka allt mer och mer utveckla sina högst skadliga
verkningar. Detta är med lärlingar ett förhållande, som, vi våga påstå, aldrig
borde ega rum; ty är principalen ej i tillfälle att inomhus gifva dem
sin mat samt någorlunda se till deras moralitet eller inre menniska,
kunde de åtminstone på något ställe inackorderas, då de, som nämndt
är, sakna anhöriga, hvilka kunna efterse dem. Att gossar sjelfva få hand
om sina veckopenningar föranleder sällan till något godt. Egde derför
ett mera faderligt allvar öfver gossarne inom den del tryckerier, der
det anförda nu existerar, rum, så skulle följderna deraf vara helsosamma
i motsats af hvad de nu äro. I sammanhang härmed kan nämnas, att
ynglingar på en del ställen antagas och hvarken in- eller utskrifvas, men
hvilka, tilldanade på anförda sätt, sedermera få afsked, hvarigenom en
särskild kast boktryckeriarbetare uppkommit. Inom tryckerier, hvilkas
egare äro societetsledamöter, borde väl ej detta förhållande ega rum.
Dernäst torde nu åter få anföras tryckerier, der lärlingar oupphörligt
inskrifvas, på kort tid utläras och förafskedas samt nya antagas; — att
lärlingar, som blifvit inskrifna på fyra år, fått ett år efterskänkt; — ja!
det är oss till och med ej obekant, att lärling, som på denna tid blifvit
inskrifven, fått tillräkna sig ett år före den tid, han i yrket ingått....
Vällofl. societeten torde häraf benäget finna, att om botemedel för
detta onda skall vinnas, är nödvändigt att inskränka lärlingarnes antal
så mycket som möjligt. Om dessutom ingen lärling, som hunnit 16 års
ålder, utläres på mindre tid än 6 år, skulle mycket ondt förekommas.
Utan att vilja stöta för hufvudet senare tidens yrkande på näringsfrihet
och afskaffande af näringstvång, hoppas vi ändock, att vällofl. societeten
lärer bäst sjelf inse vådan af oordningar i detta, som i alla andra fall,
samt benäget taga i öfvervägande, huru nödvändigt det vill blifva, om
yrket skall uppbjelpas ur det förfall, hvarmed det nu hotas, att tillse,
det de, som egna sig deråt, måtte ega någon säkerhet om utkomst och
bergning, hvarförutan fåfängt är att förvänta hos dess idkare kärlek för
yrket och den moraliska lyftning i sinnet, utan hvilken idkaren aldrig
blir en heder för yrket och yrket aldrig en heder för honom....
Vi anhålla ödmjukligen, att, genom protokollsutdrag, få detta vårt
anförande samtlige herrar boktryckeripatroner kommuniceradt.»
(93 underskrifter.)
Med anledning häraf tog societeten de uti anförda skrift omtalade
förhållanden i behörigt öfvervägande; och fann visserligen, lika med hvad
konstförvandtskapet anfört, att de öfverklagade olägenheterna stundom
ega rum, samt instämde i den önskan, att sådant kunde, så vidt med
författningarne är förenligt, afhjelpas. Men då societeten redan, för detta
ändamåls vinnande, dels beslutat: att hädanefter ingen lärling, äfven om
635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
