Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MESSENII INFLYTANDE.
355
kunskap ocli goda lärdomar, framställande för ungdomen
varnande eller uppmuntrande exempel ur lifvet. Väl höll
man ännu på denna förtjenst, men man lade dertill
ytterligare en annan; man ansåg nemligen komedispelandet i
väsentlig mån bidraga till ungdomens yttre bildning och
hyfsning. Montaigne, som i sin ungdom på kollegiet i
Guiennes spelat hufvudrolen i Buchanans, Guerentes och
Murets latinska komedier, prisar bruket, att låta unga
miin af familj spela komedier och tadlar dem, som
fördöma dessa nöjen, samt anser dem vara af vigt och
betydelse för ungdomens uppfostran, i det de jemte andra
öfningar bidraga att af de unga göra annat än blotta
"åsnor, lastade med böcker"\). Samma tanke, hvilken
ingalunda för Messenius varit främmande, finna vi med
eftertryck framhållen af en svensk dramatisk författare från
just denna tid. Skolrektorn Nicolaus Ilolgeri säger i
företalet till sin "Trojenborgh:" Af komedispelande
"bekommer en icke allenast dristighet att tala,
skicklighet i umgänget, förfarenhet uti gamla historier och
handlingar, utan ock, livad som är förnämst, en kraftig
förmaning till ett försigtigt och ärligt lefverne. Ty väl
har menniskan Guds ord, men lion är af naturen så
sinnad, att hon snarare låter afskräcka sig från det onda
genom andras exempel." Under det att slutet påminner om
företalet till ’Tobie Comoedia," igenkänna vi Messenius i
framhållandet af vigten utaf historiska kunskapers
inhemtande, likasom "dristigheten att tala och skickligheten i
umgänget" uttrycka en tidens allmänna åsigt om en vigtig
fördel af komedispelandet. — Messenius hade brutit isen vid
universitetet, der det förut endast ansetts tillstäudigt att
uppföra latinska eller grekiska komedier. Väl gjordes
invändningar mot de svenska komedierna, men de höllo sig
dock uppe uti allmänhetens gunst, de ansågos som
ingalunda ovärdiga bildningsmedel, och, enligt hvad vi ofvan
’) Montaigne, "Essais." Geneve 1779. Tom. II. Lib. 1. Cap. 25.
s. 126-7.
23*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
