Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med 7 porträtt) - Gustaf Ljunggren, af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jämn faktisk basis, skildringar, som kritiskt upptogo allt
ur källorna och dock gåfvo annat än torra register,
sammanförde virket och byggde huset i hela dess bredd.
Det är sant, att den historiska metoden kan
öfver-drifvas, äfven den, att det väsentliga, som dock är själslig
och konstnärlig analys, kan få träda tillbaka för det rent
biografiska faktum. Men hos Ljunggren var det nyfunna
materialet och den litterära behandlingen i lycklig
jämvikt. Ty så mycket forskare han var, upphörde han
aldrig att också vara konstkännare och estetiker.»
Redan 1856 hade Ljunggren, med en »Jämförelse
mellan Ehrensvärd och Winckelmann såsom konstfilosofer»,
eröfrat Svenska Akademiens stora pris, och i ledigheten
efter en annan snillrik sydsvensk, Thomander, intog han
1865 stolen numro 18 i de i8:s vittra taftelrund. I
akademiens arbeten tog han i många år den lifligaste del, ej
minst genom författareskap i dess handlingar, och det var
en känd sak, att han länge ansågs vara akademiens om ej
alltid bestämmande, dock ofta kraftigaste vilja. Det blef
ock åt honom uppdraget att till akademiens
hundraårsjubileum författa dess historia, ett verk i två digra
volymer, men som kanske ej fullt står på höjdpunkt med hans
öfriga arbeten.
Den lärde mannen var äfven en praktiskt anlagd man,
hvilkens krafter togos i anspråk i både kommunens och
länets tjänst. I flere år förde han ordförandeklubban inom
Lunds stadsfullmäktige och ledde vid fyra olika perioder
skånska landstingets förhandlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
