Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår främsta herdedikt och dess skald - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAR FRÄMSTA HERDEDIKT OCH DESS SKALD 11 1
Sedan Damon så upprepat för sig själf sin
olycka, flyr han mot den vildaste delen af skogen
— hvarje fullständigt herdelandskap har ett
själf-mordsterritorium med klippor, grottor och svarta
källor. Dit flyr Damon, och som alla andra herdar:
i samma vånda tilltalar han omgifningarna:
Hvart flyr jag väl? Bedröfveliga parker I
I branta djup! I torra ödemarker I
Efter ett långt afsked med en mängd sirliga
talesätt störtar han sig i källan med den för
herdediktens galanta älskare ej ovanliga önskan, att döden
måtte förinta allt hos honom utom hans minne af
den älskade.
Detta är sålunda en fullkomlig studie efter
berömda mönster, men språktonens ungdomliga
friskhet, versbehandlingens i svensk poesi förut okända
ljufhet och välljud förtjusade samtiden och kunna
tjusa än. Fullständigt och klart framträder däremot
Creutz’ egenart i det berömda »Sommarkvädet».
Man känner, hur hans diktning slår ut i blom i
denna lofsång till den djupa, dofttunga sommaren,
epikurén Creutz’ årstid, liksom den frostiga vintern
är stoikern Gyllenborgs. I detta »Sommarkväde»
ersättes den konventionella herdenaturen af ett
uppsvenskt landskap. Det är Mälarsommaren Creutz
skildrar, så att man kommer att tänka på den
ypperste af alla uppsvenska naturdiktare:
Men hvilken ljuflig luft jag andas,
som denna kullen dunstar ner,
där purpurn med det gröna blandas,
och svala gräset kyla ger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
