- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
75

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 75 —

försmådd kärlek. Man måste emellertid nöja sig med
det lilla man fått veta, ty kungen, berättades det, hade,
så snart historien kommit till hans kunskap, förbjudit
de däruti deltagande att vidare orda därom, vid straff
att de i annat fall skulle dragas till ansvar för
slottsrätten därför att de blottat väijoma på ett allmänt ställe.

De, som voro mest intresserade af att få närmare
reda på den unge mannens stånd och villkor, voro
naturligtvis själfva deltagarne i slagsmålet. Meijersdorff
och Laforme ansträngde alla sina krafter för att i
tysthet utforska hans närmare omständigheter.
Meijersdorff därför att han kände ett okufligt begär att snart
få förnya fäktlektionen, och Laforme därför att han nu
fått något att tänka på och något nytt att tala om.

Men deras möda var länge fåfäng. Någon patrull
hade aldrig hörts af. Ropet därom hade, såsom läsaren
redan känner, endast varit falskt alarm. Då de åter
infunnit sig hos mäster Lafont, var den unge mannen
försvunnen och Bisot hade endast omtalat för dem, att
den, som de sökte, i vredesmod och under flere
hotelser mot Meijersdorff aflägsnat sig uppåt
Västerlånggatan. På intet af de mera anständiga värdshusen,
som Laforme uttryckte sig, hade han tagit kvarter.

På aftonen samma dag som tilldragelsen egt rum
sutto nu i Kungsträdgården nämnda båda vänner och
samtalade om de ansträngningar som de för denna sak
underkastat sig.

»Det var min olycka», sade Meijersdorff, »attvi
voro på ett offentligt ställe; annars skulle jag, parbleu,
expedierat honom flux, så att vi icke behöft bråka
våra hjärnor för hans skull!»

»Hans långa bonde till följeslagare var, ma foi
superbe; — hörde mon frére hvad han sade åt mig?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free