Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 146 —
porten vid bron, där vi tömde några vänskapsskålar,
för att skölja ner allt groll. Den unge mannen hade
stora skäl att fira en glad dag. Han hade, som jag
sedan fick höra, samma morgon fått höra att han skulle
få lyfta ett större arf.»
»En hop förtretliga processer, kan jag tänka»,
inföll friherrinnan. »Sådana äro vanligtvis det enda arf,
som barn nu för tiden få efter sina föräldrar.»
Medan Laforme fortfor att tala vidt och bredt
om hur han fått kännedom om denna arfshistoria och oin
arfvets storlek, efter hvad man gissningsvis antog, allt
under det han anställde sina betraktelser öfver det
sätti hvarpå den lycklige arftagaren efter all
sannolikhet skulle komma att förstöra det samma aflägsnade sig
friherrinnan och Ulrika i ett inre rum. När han därför
efter en stund händelsevis kom att se sig om, märkte
han till sin förvåning att han befann sig ensam med
fröken Liewen. Att detta icke gjorde honom vid sämre
lynne, kunde man klarligen skönja på den själfkära
min, hvarmed han granskade sin frisure i spegeln och
lagade till rätta sin toupet.
»Ack, min fröken», sade han, i det han gjorde
sin röst ännu mera smäktande, »att en hel vecka sakna"
edert sällskap är värre än att stå i halsjärn på
Packartorget. »
»Min herre, vet att jag är ond på er sedan den
sista picniquen, då ni liknade mig vid en affallen ros
utan törnen. Jag hade i sanning god lust att visa att
det är svårare att plocka en sådan ros än min herre
tror.»
»Ah, belle Henriette, litet brutet är ju snart
förlåtet!»
»Allt skämt är likväl icke anständigt; — och tyst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
