Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Bergshantering. Inl. av C. Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
BERGSHANTERING.
Bergsbruket är i Sverige en urgammal näring, som av ålder intagit och
ännu bibehåller en rangställning inom landets industri. Även gentemot
utlandet har Sverige mycket tidigt framträtt såsom rikt på metaller,
särskilt koppar och järn, och dess bergsmän hava av gammalt rykte för högt
driven skicklighet. Om svenskt järn och stål kan utan överdrift sägas,
att det mera än något annat svenskt gjort vårt land känt i världen.
Och ännu alltjämt letar sig denna ädla vara ut till jordens alla länder.
Grunden till bergsbrukets uppkomst och fortbestånd hos oss ligger
framför allt i rikliga och ursprungligen lätt tillgängliga malmtillgångar,
vilka därtill vad järnmalmen vidkommer i allmänhet äro av stor renhet; men
även den stora tillgången på skog, som lämnar reduktionsbränsle, och på
lättbyggd vattenkraft har varit av väsentlig betydelse i detta stycke.
Dessa gynnsamma förhållandens utnyttjande ledde på sin tid därhän, att
Sverige kom att intaga det viktiga rummet som världens största
tillverkare av koppar (1600-talet) och senare även av järn (1700-talet).
Emellertid kunde denna ställning icke i längden upprätthållas. Det oerhört
ökade behovet av metaller framkallade nya metallurgiska förfaringssätt
och gav anledning till upptäckten av nya och stora malmtillgångar i olika
delar av världen. I synnerhet verkade det helt och hållet omvälvande
på förhållandena, då man lärde sig att ersätta träkol med stenkol (koks)
som reduktionsmedel i masugnsprocessen, varvid vårt land såsom fattigt
på fossilt bränsle ej kunde tillgodogöra sig den nya metoden. Densamma
medgav emellertid endast framställning av en produkt av ordinär
kvalitet, och då järn och stål av högsta godhet ingalunda kunde eller kan
undvaras, fick den svenska järnhanteringen ändock åt sig reserverad en
marknad, som den alltjämt vetat att bibehålla, huru än de metallurgiska
processerna förbättrats och fordringarna på kvalitetsmaterial stegrats.
De metaller och legeringar — guld, brons, järn, silver —• som äldst
användes i Sverige, voro hit importerade i metalliskt tillstånd. Form-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
