Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Sten Sture den äldre (Gripsholm. Strömer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEN STURE d. ä.
riksföeestAndabe.
Der tiog tå tlort ett hjerta
Uti hant tventka barm.
i glädje tom i tmärla
blott för det rätta varm.
Tegnér.
Midtibland de stormar, som inbördes och utländska krig, åtföljda af
sede-förderf, pest och andra landsplågor, drogo öfver Sverige under hela det
tidehvarf, som man kallar unionstiden, dröjer dock betraktarens öga med
välbehag på den korta tidrymden af fredslugn, af den inre välmågans
utveckling och af vunnen aktning hos granuama, hvilken skapades af Sveriges
ädlaste riksföreståndare Sten Sture dv a. Han var sjelf af en hög ätt och
befryndad med de förnämsta slägter i riket. Icke mindre vishet än
tapperhet och många andra egenskaper gjorde honom till en folkets man. »Han
var», heter det, »en snäll, försigtig och frimodig herre och dertill i sina
anslag lyckosam». Sina första vapen hade han burit, då han deltog i
biskop Kettils uppresning emot konung Christian I, och sedermera hade han
med ridderlig kraft uppehållit Carl Yllfcs vacklande tbron. Denne konung
var herr Stens morbroder och öfverlemnade åt honom på sin dödssäng den
högsta makten i Sveriges rike med den af erfarenheten ingifna
förmaningen, att icke trakta efter konunganamnet; »ty det har», sade den döende,
»bräckt min lycka och kostat mitt lif». Herr Sten var väl bekant bos
Dal-karlarne och bland Stockholms borgare, så att han af dessa först och sedan
af Sveriges öfriga allmoge erkändes för riksföreståndare efter konungens
frånfälle. Men de höge herrarne voro icke ense om erkännandet af hans
myndighet, ehuru han bland dem egde många vänner och anförvandter.
Men bönderna, tolf från hvarje landskap, sammanträdde egenmyndigt, och
då de förklarade, att de ingalunda ämnade lida sådan tvedrägt i landet,
fattade äfven rådet sitt beslut och erkände herr Stens riksföreståndareskap.
De missnöjde inkallade dock ånyo konung Christian, som med en väldig
flotta infann sig i Stockholm. Man talade i början om förlikning och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
