Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Catharina Stenbock (Gripsholm. Strömer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CATHARINA STENBOCK.
Farväl, mfe ungdoms rott Jag ändar lifveti vdr
Oeh fdr med lällo steg sj mer pd blomster vandra.
Med möda fyllas bör den väg, som återstår:
Jag lefvat har för mig, jag lefva bör för andra.
G. F. Gyllenborg.
Berättelsen om den gamle konung Gustafs frieri till sin tredje gemål är
ett af de mest romantiska drag i vår historia. Den ålderstigne konungen
var enkling efter sin älskade Margretba Lejonbufvud och tycktes hafva helt
och hållet försjunkit i saknad och sorg. Yid sextioett ärs ålder hade man
väl icke heller väntat, att en ny kärlek skulle hos honom vakna. Men
han fattade snart en häftig böjelse till den aflidnas sköna systerdotter, som
då var sexton år gammal. Fröken Catharina Stenbock hade flera syskon,
och var, då konungen blef förmäld med hennes moster, endast årsgammal.
Nu hade hon dessutom blifvit trolofvad med den unge Gustaf Roos, son
till Johan Thuresson och Christina Gyllenstjema. Då den gamle konungen
lät förstå sina afsigter, blef den unga jungfrun derföre förskräckt och sökte
undkomma bonom. Han hade, under föregifvande af arfskiftet efter förra
drottningen, hvilket borde uppgöras med svågern, Gustaf Olsson Stenbock,
begifvit sig till dennes egendom, Torpa. Yid hans ankomst gömde sig
Catharina i trädgården bakom en häck, men konung Gustaf uppgaf icke
lätt en föresats. Han sökte sjelf upp den blyga och förskrämda jungfrun,
och ledde henne upp till slottet. Sedan äfven hennes föräldrar förklarat sin
vilja och önskan, måste hon ödmjukt säga ja till konungens frieri. Det
mötte likväl ett stort hinder i presterskapets förklaring, att äktenskap
mellan så närskylde, som konungen och henne, vore förbudet. I synnerhet
stod erkebiskopen, den vördade Laurentius Petri, fast vid detta påstående,
ehuru en del af presterne slutligen medgaf, att, »ehuru ett sådant
äktenskap vore emot Guds bud, måtte det denna gång tillåtas, för att icke
åstadkomma obestånd i riket» Men erkebiskopen blef desto ifrigare. »Hvad
stadgadt är såsom ärligt och skäligt för alla», skref han, »må icke
efter-gifvas för höga och myndiga personer, likasom icke de, så väl som alla
andre Christne, skulle vara ärligheten och skäligbeten undergifne».
Slutligen gick erkebiskopen personligen upp till konungen; men lika häftig, som
konungen var, lika obeveklig i sitt afrådande förblef prelaten. Men Gustaf
aktade icke mera på hans motstånd, utan reste till Wadstena, der han
beslöt att fira sitt bröllop. Ett fullt år hade då ännu icke förflutit sedan
han blef enkling, och den kungliga bruden var sjutton ir och en månad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
