- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
152

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Carl IX (Stjerneldska samlingen. Wetterling)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gelista läran, hvilken det blifvit presterskapets stolthet och ära att vara
trogna. Sigismund förstörde också sjelf, genom sina okloka försök att trotsa
det allmänna tänkesättet, folkets vördnad för den lagliga rätten till kronan.
Att adeln blåste under missnöjet, var säkert, så att hvarken Sigismund eller
Carl kunde hysa rätt förtroende till herrarne. Då kriget slutligen utbröt,
förstod Carl ännu att undvika skenet af att uppträda mot konungens
arfs-rätt. Det var för religionen och folkets frihet, som vapnen blottades.
Under det Carls vänner reste omkring landet och samlade folk till hans fanor,
skref han sjelf det ena brefvet efter det andra till Sigismund. Vid
Stegeborg, der bådas härar nalkades hvarandra, blef Carl helt och hållet
kring-ränd. Han befann sig i full förtviflan om utgången, och det var hans
af-sigt, att med sin familj fly till Tyskland, då Sigismund upphörde med
striden, och lät tillsäga honom att han kunde obehindradt draga sig tillbaka.
Knappt var hertigen ur faran, förrän han med skarpare allvar grep sig an
och lyckades att vinna segren vid Stångebro. Då var Sigismunds krona i
hans händer, och han satte den på sitt hufvud. Hans strafT öfver adeln,
som han alltid hatat, voro stränga och röjde ett hårdt och oblidkeligt hjerta.
Med blod tecknade Carl sin thron, men det var adelns blod, och han höljde
blodfläckarna med folkets vördnad och kärlek. Med åren uppstego dock
allt mera de blodiga skuggorna för Carls själ. Hans våldsamma lynne gaf
sig luft hvar det kunde. Han slog med sin silfverhammare personer i
an-sigtet och beskylles för vilda svordomar och onda ord. På den sista
riksdagen, som han bevistade, förmådde han för do församlade Ständerne endast
framstamma de orden: »Gud har Straffat mig!» hvarefter han måste lemna
rikssalen.

Carl löddes d. 1 Oktober 1580. Blef förmäld med Maria af Pfalz 1579 ocb
(efler hennes död 1589), med Christina af flolstein 159*. Han dog den 50
Oktober 1611.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svestorman/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free