Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 54. Åke Tott (Carlberg. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKE HENRIKSSON TOTT.
RIKSRÅD, FÄLTMARSKALK.
Bäfvan, fiir störari%, förödetsrbringaru
Jagar de tlugne pd flåsande springan.
Te<wér.
I ett så vidtomfattande krig, som det Gustaf Adolf utförde i Tyskland, kunde
och behöfde förmågor af flere arter sättas i verksamhet. Icke blott snillets kraft,
utan den vilda, krigiska, rfia kraften, så snart den var utmärkt, borde äfven
användas och ledas till gagn för det stora målet. En af Gustaf Adolfs mest
utmärkte kämpar var Åke Tott, hvilkens tapperhet förvärfvade honom ära och
rikedomar, medan häfderna teckna honom såsom en äkta urbild af de
fornnordiska, obildade berserkar, som icke aktade någonting annat i verlden än strid och
seger. Han erhöll af sin konung det betydelsefulla namnet »snöplogen»: ty der
han frambröt, röjde han vag för sig i striderna. Han var af svenskt kungablod,
Erik XIY:s dotterson. Ifrån födelsebygden i Finland skickades han till Upsala
för att studera, men utmärkte sig redan der för våldsamhet och ett vildt lynne.
Under stridigheterna mellan professorerne Messenius och Rudbeck, tillhörde Åke
Tott den förres anhängare, och sprang omkring gatorna med dragen värja, i
spetsen för sina oroliga kamrater, utförande de bullersammaste upptåg. Då
konsistorium ville straffa honom, försvarade Messenius sin vilde skyddsling, såsom
anförtrodd åt hans enskilda uppsigt och vård. Åke begaf sig snart ut i kriget,
der hans ohejdade mod utmärkte honom icke mindre än hans höga börd. Gustaf
Adolf erfor visserligen ofta obebag af bans våldsamma och öfvermodiga lynne,
men belönade dock hans okufveliga tapperhet, så att han vid konungens afresa
till Tyskland, upphöjdes till general öfver rytteriet. Dessutom blef han riksråd.
Under tyska kriget följde han i början hufvudhären, och i slaget vid Leipzig stod
hans regimente på högra flygeln, närmast Finnarne. Han var under hela slaget
i full verksamhet, förnämligast mot Pappenheim. Då segern redan tycktes vara
gifven, och endast de äldsta och tappraste af Tillys regimenter, i skygd af
krutröken och dammet, samlade sig omkring den gamle fältherren, för att göra det
yttersta motståndet, sände Gustaf Adolf sin »snöplog» för att skingra dem. Då
Totts ryttare kastade sig öfver de starka Wallonernas slutna leder, uppkom den
mest förbittrade strid. Döende reste sig ännu de öfverridna, för att med sin
sista ansträngning såra någon svensk; men intet motstånd kunde hejda de
segrande, och endast den inbrytande natten gjorde det möjligt för en ringa qvarlefva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
