Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Lennart Torstensson (Carlberg. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landsberg; men hans förstörda helsa tvingade honom snart att ¿tervända till
fäderneslandet. Här bidrog han, såsom rikets fälttygmästare, till
utrustningarnas fortgång, i synnerhet artilleriets bildning. Slutligen afgick han till Polen,
derifrån han tågade till Baners bistand och deltog i hans bragder. Men
sjukdom tvingade honom att ånyo återvända till fäderneslandet Vid Baners död
nödgade svenska regeringen den sjuke fältherren att likväl åtaga sig att blifva
hans efterträdare. Då Torstensson ankom till hären, fann han den missnöjd,
upprorisk, utan förtroende. Men han satte den snart i ordnadt skick, icke
mindre genom sitt personliga sätt att behandla vapenbröder och menniskor i
allmänhet, än genom sitt stora fåltherrerykte. Ehuru han ånyo så insjuknade, att
man trodde honom ligga för döden, återfick han så mycket krafter, att han
kunde sätta sig i rörelse till ett nytt fälttåg. Han vände sig mot Schlesien
och Österrike. Efter segren vid Leipzig inbröt han i Böhmen och hotade
sjelfva Wien. Men nu erhöll han den hemlighetsfulla underrättelsen om
Danmarks rustningar mot Sverige. Utan att upptäcka sina planer, och innan man
anade det, inföll Torstensson i Holstein och Jutland, så att Danmark i hast måste
begära fred. En stark kejserlig här följde långsamt efter, för att instanga honom pft
den Jutska halfön, men han tillintetgjorde och upplöste den genom slaget vid
Jiiterbogk. Man hade trott Svenskarne förlorade, sedan de tågat till J ut land,
men nu återkommo de i Böhmen, der den ärofulla segren vid Jankowitz
öppnade dem vägen till Wien, som nu fick se svenska krigare och höra dånet af
Svenskarnas kanoner. Längre framtågade dock icke Torstensson. Hans
sjuklighet tvingade honom att återvända till hemmet, sedan han åt Wrangel
lem-nat befälet. Hemma emot togs han som en segrande furste, och erhöll de
utmärkelser han förtjente. Han var af ett älskvärdt och glad t lynne, ehuru han
ofta måste bäras på en bår, för att kunna följa sina härar i tåg och
drabbningar. Mensklighet och oegennytta voro dygder, som äfven hans fiender hos
honom erkände. Ingen af de svenske fältherrarne var mera lugnt beräknande,
ingen så jemn i sitt uppförande, så snabb i sina rörelser, så stor i sina planer,
som Torstensson.
Biografiska Uppgifteh. Lennart Torilensson föddes d. 17 Aug. 1603 på
Forsten* gård i Westergötland. Fadren Torsten Lennart t son, modren Mdrta Posse.
Lennart blef kammarherre 1618, fenrik 1625, öfverste 1628, rikets fal t ly g mästare 1634,
riksråd 1641, fältmarskalk s. å., åfvensom befalhafvare öfver svenska krigsmakten
i Tyskland. Segrare vid Leipzig 1642, vid Jankowitz 1645, återkom tiil Sverige 1646,
afled d. 7 April 1651. Gift med Beata De la Gardie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
