Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 74. Carl X Gustaf (Ehrenstrahl. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverlägsna antal. Slaget räckte i trenne dagar, och vanns genom hans
sköna manöver att pfi slagfältet förändra sin ställning, sä att han med sin
högra flygel drog sig bakom sin venstra och derigenom bildade en ny
slagordning. Men Carl Gustafs segrar och stora plan väckte den politiska
af-unden. Europas öfriga makter bildade mot honom ett förbund. Danmark
skyndade främst att angripa Sverige. DÅ qvarlemnade Carl Gustaf sin
broder med nfigra troppar i Pohlen, och flög emot Danskarne, hvilka
blef-vo slagne. Nu inföll den stränga vinterkyla, som isbelade B el tern a, s&
att konungen den 50 Januari 1658 tågade öfver Lilla Belt, och tio dagar
dorefter öfver Stora. Dä han sålunda säsom segrare stod pfi sjelfva Seland,
mäste konung Fredrik bedja om fred. Danmark nödgades i Roskild afträda
Skåne, Halland och Bleking, Bohuslän och Throndbjem m. m. Det var
den fördelaktigaste fred svenska vapnen vunnit, ty den gaf riket en
naturlig gräns och åtminstone den ena sidan af Öresund. Denna fred blef
likväl snart bruten. Missbälligheter uppkommo, då fredsslutet skulle
verkställas, och hastigt inbröt konungen ånyo från Holstein, dit han återvändt,
på Seland, med tillhjelp af sin flotta. Danskarne erhöllo undsättning af
Holländarne, och en storm på Köpenhamn blef afslagen. Den svenska
bären på Fyen blef tillfångatagen. Utsigterna begynte mörkna för konungen,
men han beslöt att icke gifva vika* Han beredde sig alt angripa Norrige
och belägrade Fredrikshall. Midt under sina ansträngningar och planer
sammankallade han ständerna i Göteborg. Ärenderna voro till största
delen väl afslutade, då han blef farligt sjuk. Han kände döden nalkas,
upprättade sitt testamente och gaf rikets förnämsta män sina råd.
Deref-ter öfverlemnade han sig åt stillhet och ro, med de orden: »Gud vare
mig nådig!» samt afled i sin gemåls och systers armar. Carl Gustaf hade
en ädel bildning, var till det yttre mörklagd, kort och undersätsig. Han
hade en obeskriflig arbetsförmåga, var häftig och lättrörd till lynnet, en glad
och vänskapsfull sällskapsman, samt, framför allt, en lika klokt beräknande
och vidt skådande fältherre, som en personligt tapper och med ovanliga
kroppskrafter begåfvad hjelte.
Biografiska Uppgifter. Carl Gustaf föddes den 24 Nov. 16*2 i
Nyköping. Hans fader var grefve Jöhan Casimir af Pfalz-ZweibrOcken, och modren
prinsessan Cathrina, Carl IX:s dotter. Carl Gustaf emottog svenska kronan den 6
Juni 1684. Han blef förmäld samma år den 24 Oktober med Hedvig Eleonora af
Holstein. Afled i Göteborg den 13 Februari 1660.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
