Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 75. Hedvig Eleonora (Ehrenstrahl. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEDTIG ELEONORA.
CARL X GUSTAFS DROTTNING.
— Hvad den glans är kall, som furstekronan sprider:
Den ieke värma får af hjerlals heta strider.
Den glansen är ett kyligt, lånadt månsken blott.
O ve den arma hjessa, som den kröna fått.
Sum.
En aderton&rig prinsessa, tvungen att upplösa sin första förlofning med
en hertig af Meklenburg, och räcka sin hand åt den furste, som emottog
Sveriges spira, jemte ett afslag på sitt frieri till den lysande Christina,
beträdde Hedvig Eleonora Sveriges land. Länge fick hon icke tid att egna
sig åt de husliga och kärleksfulla omsorgerna om sin gemål. Till sina
segrars fält bortrycktes han af dethjeltesinne, som beredt Sverige sina
skönaste och varaktigaste eröfringar. Sedan han bemäktigat sig Pohlen, det snart
ånyo förlorade, och då han ilade till det ryktbara tåget öfver Belt, mötte hon
honom hastigt i Preussen. Efter det danska fälttåget återkom han till henne
i Göteborg. Men det glada återseendet förbyttes snart till en evig
skiljs-mässa. Jemte konungens syster, grefvinnan Maria Euphrosyna De la
Gar-die, vakade drottningen vid sin gemåls dödsbädd. Från de bedröiliga
stunderna vid bjeltens död kallades hon, enligt hans yttersta vilja, att föra
ordet i förmyndare-regeringen för hennes son. Hon var då 23 år gammal.
I ett sinne, som så flygtigt njutit qvinnohjertats sällhet, men deremot
blif-vit tidigt infördt i maktens salar och intaget af herrsklystnaden, måste
utbilda sig en hårdhet, som också uttryckte sig i hennes förhållande till sin
sköna och ädla sonhustru. Hon var visserligen icke utan förebråelse i
af-seende på sonens försummade uppfostran, men hon var uppfödd i den då
för tiden ganska allmänna åsigten, att konungarne, som voro födde till
thronens glans och kronans företräden, icke behöfde bildning och
kunskaper, hvilka i sjeifva verket endast anstode de borgerliga, dem som voro
födda till arbetet. Att hon derföre icke kunde sammanstämma med den
högt bildade och finkänsliga Ulrika Eleonora, var naturligt. Hon ansåg det
mera enligt med en drottnings upphöjda ställning, att uppmuntra konsterna
och göra deras alster till sina minnesvårdar, än att endast genom snart
förgätna välgerningar göra sig älskad af sin samtid. Drottningholms och
Ströms-holms slott voro de ställen som hon mest älskade, och dem hon lät
bebygga oeh pryda med en prakt, som man ännu måste beundra. Det
var isynnerhet på Drottningholm, hon trifdes och gladde sig åt den höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
