Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 78. Carl XI (Gripsholm. Strömer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG CARL XL
I fredent mantel, efter tegrar skön,
Med domartiafven t tin högra hand,
Wk, mäktig och allvarlig —
Rant hjtrta egde blott en enda känsla,
En enda kärlek: men den enda var
Den störtta, tom ett menskohjerta hytt,
Och fotterlandet var dett föremål.
Den mellersta af de tre stora Carlar, som följde bvarandra på Sveriges
throo, har utom riket vunnit kanhända mindre rykte, än de andra båda;
men i fäderneslandets häfder, i folkets minne, är hans anseende likväl stort,
och verkningarna af hans foretag äro ännu icke försvunna. En skönare
böljan på sin regerings-bana, genom nöd och strider, mod och segrar,
har ingen svensk konung haft Han var endast fyra år gammal, då han,
under en stolt men inskränkt moders förmynderskap, höjdes på thronen.
Under det riket alltmera hemtade sig efter Carl X Gustafs krig, men
adeln slog under sig kronans gods och tillgångar, uppvexte den unge
konungen, utan att hans uppfostran vårdades med någon omsorg. Man sökte,
i stället för kunskaper, att inplanta hos honom den djupa öfvertygelsen,
att hane konunga värdighet ursprungligen var gudomlig. Också visade han
sig, då han vid 17 års ålder emottog regeringen, håglös för alla dess
pligter och mödor. Han var en af dessa djupa själar, som fordra stora
krafter för att sättas i rörelse, men som, sedan de salt sig i gång,
utveckla stot förmåga och ihärdighet för att hinna målet. På en gång såg han
sig, sedan han sjelf tillträdt regeringen, invecklad i blodiga krig. Hans
bärar ledo på andra «idan om Östersjön ett stort nederlag, medan
Danskarna inryckte i hans faders vigtigaste eröfring, Skåne. Hans ilottor blefvo
slagna, och det Baltiska hafvet tycktes komma under Danskarnes Öfvervälde.
Men den unge konungen förlorade icke modet. Han hade omgifvit sig
med några män, som brunno af hat mot den gamla adeln, men tillika af
så stor tillgifvenbet för konungen, att de satte hans ära framför allt. Så,
då det i Skåne såg nästan förtvifladt ut för Svenskarna, och några
tillstyrkte konungen att upphäfva belägringen af Christidostad och rädda sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
